Nu har bokhyllorna äntligen anlänt och syrran har varit här på besök (och åkt hem med). Gårkvällen tillbrignade vi med att sprida ut alla böckerna i hela vardagsrummet för att sedan sortera dem och planera hur allt skulle få plats. Under tiden gjorde David pestolasagne och vi lyssnade på trevlig musik. Kan det bli bättre? Jag är ganska nöjd med hur det blev i alla fall. Kanske behöver göra någon smärre ändring så småningom.

Detta betyder att lägenheten nu är i stor sett i sitt färdiga skick. Fönsterbrädan i vardagsrummet är inte riktig ok än och spegeln över byrån i sovrummet är inte uppe, men man måste ju jämt ha framtida projekt =) Dessutom så uteblev mikron när Nisse kom med bokhyllorna. Pool-Janne felar i leveransen? Nej, antagligen inte, men de kunde ju informerat oss om vart den tog vägen... om de nya ägarna av huset fick behålla den eller inte, det kan avra bra att veta. (Plus att jag börjar känna mig ganska mikro-desperat. Att värma mat i ugnen är inte så kul jämt.)

( Nu ser lägenheten ut såhär. Bättre än förra gången va? )

Usch, imorgon är det dags för tråkigt grupparbete. Alla är trevliga och så i gruppen, men de är så segdragna. Ska fika hela tiden. Det är trevligt med fika, dock tycker jag inte att fik är idealiska för att plugga på, det ska man använda bibliotek till.

Äntligen, på söndag kommer våra väl efterlängtade bokhyllor! Äntligen ska det bli ordning på torpet, äntligen ska all garderober tömmas på bokpåsar och skrivbord på pappershögar. Nu ska det bli perfektion i organiseringsfreakets bibliotek!

Böcker ska sorteras efter skönlitteratur, facklitteratur, kurslitteratur och citat-/presentböcker. De ska noggrant organiseras efter ämne inom fack- och kurslitteraturen och språk inom skönlitteraturen. Sedan återstår såklart det obligatoriska sortera efter författarens efternamn (eller titel om inte författare finns).

Kanske att jag tar itu med saker och ting och gör min egen bibliotekskatalog samtidigt? (Jag tror att jag nämnde att jag böjande för in mina CD-skivor i en hemmagjord katalog för ett tag sedan, samma sak ska göras med böckerna. Även fast CD-katalogen inte är fullständig än...)

Oh, vad det ska bli kul!

Imorgon far vi iväg till Motala, jag och David, för att fira hans mormor som fyller 80 och på söndag tittar syrran förbi.

Fullproppad helg.

Dessutom ska jag göra David medveten om hans evolutionsbiologiska synsätt på könsskillnader. Något som jag inte är riktigt nöjd med. Evolutionsbiologin far med illäror samtidigt som den har en vid spridning samhället. (Det innebär kort att tesen om att kvinnor och män inte är biologiskt lika förs och att detta står som argument för att de inte är lämpade att göra samma saker, därav är jämställdhetsdebatten onödig.)

Detta anser jag är rena nonsens, vilket jag grundar i den kurslitteratur vi har läst under genusvetenskapskursen, där det framgår att det finns små biologiska skillnader mellan män och kvinnor men de är inte så olika att de påverkar hur vi är som personer. Män och kvinnor har olika kroppsliga attribut, men biologin når inte längre än så. Den påverkar inte hur vi är som personer.

Annica Dahlstöm, en forskare som vi under dagen har fått läsa lite om, anser bland annat att män inte är lämpade att sköta barn eftersom de, enlig Dahlstöm, ser sämre, hör sämre och har sämre fingertoppskänsla. Detta leder till att de inte kan tillmötesgå barnens behöv då deras sinnen inte tillåter dem att ta emot de signaler som barnet sänder. För att exemplifiera med synen så menar Dahlstöm att män har tunnelseende, vilket betyder att de inte ser barnen lika bra. Detta bygger hon på att kvinnor ska ha några millimeter större ögon än män.

Nå, hur går det då med föräldrar som jämt behöver bära glasögon? De ser ju inte heller åt sidorna.

Om man ska tro Dahlstöm så borde jag och min syster knappt vara i livet.
Vi har:
+ Två (2) föräldrar som burit glasögon hela våra liv, som därför inte har sett oss.
+ En pappa som vart pappaledig, och därmed tillbringat tid med oss som han varit inkompetent för.
+ En mamma som har arbetar och därför förkastat oss.
+ Gått på dagis (en liten tid hos dagmamma) sedan vi var ett (1) år, vilket allvarligt skadar barnet psykiskt eftersom förskolor går att likställa med den uppfostran ett barn får om man lämnar det helt ensamt i ett tomt rum hela dagarna (wtf?!)
+ Dessutom har vår föräldrar delat på hushållssysslorna, vilket leder till skilsmässa (hu!?)

Däremot borde David och hans systrar vara de perfekta barnen.
De har:
+ Två föräldrar som inte burit glasögon, och därmed bar en pappa som inte sett dem.
+ En mamma som varit hemma med barnen stora delar av uppvuxen, och därför inte blivit utelämnande till fruktansvärda förskolor.
+ Dock har deras mamma tagit hand om de husligas sysslorna, så därför lever föräldrarna fortfarande ihop.

Nå, hur ser verkligheten ut?
Båda paren föräldrar är fortfarande gifta.
Alla barnen har klarat sig i livet och alla barnen är väl mer eller mindre skadade. Mellan de två undersökningsgrupperna finns inga större skillnader. För att bara se till mig och David så har han haft problem psykiskt, medan jag inte haft det till samma utsträckning. Däremot är jag vid högra ålder mycket mer styrd av mina många rädslor. Vilket gör oss jämställda.

Denna, totalt ovetenskapliga och på en kvart ihopskrivna undersökning sågar därmed Dahlstöms argument. Dock bör tilläggas att jag inte läst hela Dahlstöms bok, endast två debattartiklar rörande den, vilket betyder att jag i sakfrågor kan ha fel och jag inte är någon expert. Detta är dock bara skrivet på ett privat plan för att ventilera känslor.