Det finns inget som irriterar mig så mycket som folk som inte kan hantera det svenska språket korrekt, men som låtsas att de kan det. Alla dessa låtsasskribenter som gör nästan rätt men har de små felen som sticker i ögonen på mig.

Det tydligaste exemplet på detta är misshandlandet av ordet "dem". Detta görs av personer som har insett att "dom" är ett talord som man inte skriver om man vill verka seriös. Därför skriver de "dem" på i stort sett alla ställen.
Varför? Kan ni ge mig en logisk förklarig på detta språkliga magplask? Jag kan inte förklara var det ska vara "de" och var det ska vara "dem", det ligger inprogrammerat in min språkgenetiska kod (hrmm...), men det har en förklaring som säkert liknar språkreglerna i tyskan, dativ, ackusativ och allt vad det nu heter. Så snälla ni, alla som gör detta fel, läs in er på dessa regler (de finns säkert på närmste bibliotek om ni inte har en egen välfylld bokhylla hemma), eller gå tillbaka till att skriva "dom" konsekvent istället. Det är i alla fall mindre fel.

Ett annat fel som sticker mig i ögonen är när skribenterna misshandlar punkter, komma tecken och viktigast kolon och semikolon. De kan komma på de mest konstiga ställen eller utebli där de borde vara. Det är svårt att de exempel på, men finns säkert på vilken amatörblog som helst (säkert här med).

Denna grupp som detta främst går ut över är de som har kommit så långt i sin språkutveckling att de förstår skillnaden på mig/dig/sig respektive mej/dej/sej, och de använder sig inte frekvent av internetförkortningar. Detta skall de ha tack för, men att ni har haft det språkliga intresset att ta er över den tröskeln betyder väl att ni över kan ta er över nästa? Det gör att ni kommer en bra bit på vägen till ett klanderfritt skriftspråk.

(Förutom detta vill jag uppmuntra er alla att använda er av ert dialektala mångfald)

Dagens visa:
"Missan spinner" av Philemon Artur and the Dung.
Gå och lyssna på närmaste katt när den spinner serenader och vaggvisor.