| Usch, David är bortrest över helgen och jag är kvar här alldeles ensam. Det är så tomt och tyst... Jag tycker verkligen så illa om att vara ensam under såpass lång tid! (Om det inte är självvalt...) Nu skulle man verkligen ha katt... så det i alla fall fanns något mer som är levande än jag i lägenheten. Inte ens grannkatterna har jag sett till.
Det är så mycket enklare att vara hemma ensam i Borås, för där finns i alla fall katterna, eller farmor eller Annika bara någon minut bort. Här, närmaste är Davids föräldrar en timme bort.
Dessutom är det så förbaskat tråkigt att äta/laga mat ensam!
Nå, jag har fått en del gjort idag i alla fall. Storstädat vardagsrummet och dammsugit resten av lägenheten. (Förutom badrummet, det för David allt ta för att han övergav mig! Det står och väntar på honom, alldeles smutsigt.)
Igårkväll läste jag ut Bärnstenskikaren med. En mycket trevlig bok. Idag har jag inte känt för att börja på någon ny bok än, så det har mest blivit att sitta framför TV:n fram på kvällen. Fyra avsnitt Star Trek: Voyager har jag sett (Satan vad ljudet blev osynkat framåt slutet! Enormt irriterade...) och ett antal avsnitt av min nya favoritserie Shaun The Sheep. (En brittiskt leranimerad serie om ett gäng får, deras vakthund och bonde. Enormt charmig och rolig! Den heter Fåret Shaun på svenska och går på barnkanalen på söndagsförmiddagar.)
Jag klarade mitt lässchema! Redan igår eftermiddag kunde jag nöjt konstatera att jag läst allt jag hade bestämt mig för att läsa innan helgen. Detta firades med att jag fick ledigt idag. Inte något skolarbete. Men imorgon sätter det igång igen (tur att jag inte är kristen, gud skulle väl inte gilla att jag slet på vilodagen...) Nå, då måste jag strukturera upp nästa vecka så att jag har hunnit med allt som skall hinnas med inför tentan. Det är mycket att repetera! Tisdag förmiddag går ju tyvärr bort, eftersom det damp ner ett obehagligt brev i fredags som kallade mig på hjärtundersökning då. Bara jag tänker på det börjar hela jag kännas som gelé! Sjukhus är verkligen fruktansvärda, och bara tanken att det skulle kunna vara något fel med hjärtat är nog för att skrämma livet hur en sjukhushatande hypokondriker som mig.
Men det kommer säker inte vara något... bara rutinkontroll.
En ensam natt kvar, sen kommer det inte vara så kallt och tomt i sängen längre. (Hmmm... märkte att jag inatt, av någon splittrad anledning, somnade mellan våra kuddar...)
Nu ska jag nog försöka hitta en ny bok att läsa och sedan hoppas att tiden går fort tills imorgon eftermiddag. |