Jag har väldigt svårt för denna ståndpunkt, att se feminism som en heltäckande politisk ideologi. Ja, feminism är en politisk åsikt, men det är inte en hel ideologi. Ur den synvinkeln att man kan stäva efter att bygga en feministisk utopi är det det, ja, men det tror jag inte är tekniskt möjligt. Jag skulle gärna ansluta mig till den feministiska ideologin, om jag trodde att den fungerade, men i dagens samhälle tror jag inte att den gör det. För att ett parti skall fungera inom den svenska politiken idag måste det vara heltäckande, partier måste ha åsikter inom alla frågor som utrikespolitik, försvarsfrågor, miljöfrågor, omsorgsfrågor ekonomiska frågor med mera, med mera. Detta ser jag inte att ett feministiskt alternativ kan ge.

Varför? Jo, till exempel Feministiskt Initiativ, de samlar representanter från alla håll inom politiken, men de har endast gemensamma nämnare inom jämställdhetspolitik (om de ens kan enas om det). Om de satt vid makten, hur skulle de kunna sköta all den andra politiken? Vi har Gudrun Schyman i spetsen, hon kommer med tanke på sin bakgrund säkert att försöka förorda en ganska vänsterinriktad politik. Men där finns moderater, sossar och centerpartister med, det kommer inte att gå ihop. De har en för bred politisk grund och bara en fråga som binder dem samman. De kan inte bilda en fungerande och heltäckande politik bara genom att se till kvinnornas bästa.

Jag hade denna känsla rörande Miljöparitet innan med, att det bara hade politik som röde miljön. Nu har de dock bättrat sig, och trots att de har tagit ställning för EU i dagarna, så måste jag ge dem en eloge för att ha utvecklat en heltäckande politik utifrån en fråga. Om feministisk Initiativ kan göra det samma, då först är de ett alternativ.

Under tiden så får feministerna arbeta för att föra fram de feministiska frågorna i de redan existerade partierna. Det är där förändringarna går att genomföra.



Nu ska jag återvända till mitt tentapluggande of doom.